Blogg listad p Bloggtoppen.se
fbinstagrampinteresttwitterlinkedinspotify

Camogli, Liguria, I huvudet på Elvaelva

Camogli, Liguria, I huvudet på Elvaelva

Camogli, Liguria, Photo: Sofija Torebo Strindlund, I huvudet på Elvaelva

Camogli, Liguria, Photo: Sofija Torebo Strindlund, I huvudet på Elvaelva

Villa Rosmarino, Camogli, Liguria, Photo: Sofija Torebo Strindlund, I huvudet på Elvaelva

Villa Rosmarino, Camogli, Liguria, Photo: Sofija Torebo Strindlund, I huvudet på Elvaelva

Villa Rosmarino, Camogli, Liguria, Photo: Sofija Torebo Strindlund, I huvudet på Elvaelva

Villa Rosmarino, Camogli, Liguria, Photo: Sofija Torebo Strindlund, I huvudet på Elvaelva

Camogli, Liguria, Photo: Sofija Torebo Strindlund, I huvudet på Elvaelva

Camogli, Liguria, Photo: Sofija Torebo Strindlund, I huvudet på Elvaelva

Camogli, Liguria, Photo: Sofija Torebo Strindlund, I huvudet på Elvaelva

Camogli, Liguria, Photo: Sofija Torebo Strindlund, I huvudet på Elvaelva

Camogli, Liguria, Photo: Sofija Torebo Strindlund, I huvudet på Elvaelva

Vernazza, Cinque Terre, Liguria, Photo: Sofija Torebo Strindlund, I huvudet på Elvaelva

Vernazza, Cinque Terre, Liguria, Photo: Sofija Torebo Strindlund, I huvudet på Elvaelva

Vernazza, Cinque Terre, Liguria, Photo: Sofija Torebo Strindlund, I huvudet på Elvaelva

Vernazza, Cinque Terre, Liguria, Photo: Sofija Torebo Strindlund, I huvudet på Elvaelva

Camogli, Liguria, Photo: Sofija Torebo Strindlund, I huvudet på Elvaelva

San Fruttuoso, Camogli, Liguria, Photo: Sofija Torebo Strindlund, I huvudet på Elvaelva

San Fruttuoso, Camogli, Liguria, Photo: Sofija Torebo Strindlund, I huvudet på Elvaelva

San Fruttuoso, Camogli, Liguria, Photo: Sofija Torebo Strindlund, I huvudet på Elvaelva

San Fruttuoso, Camogli, Liguria, Photo: Sofija Torebo Strindlund, I huvudet på Elvaelva

San Fruttuoso, Camogli, Liguria, Photo: Sofija Torebo Strindlund, I huvudet på Elvaelva

Måndag 1 december 2014

Det här med att förlänga en sommar.

Precis innan november månad tog vid, for två tilltufsade själar söderut. Vi styrde kosan mot turkost vatten, bråddjupa stup, dånande vågor, misto fritto och rosaskimrande hus och hamnade i Camogli som är en av Italiens äldsta (och allra stoltaste) hamnstäder.

Här har fiskare sedan flera hundra år tillbaka riskerat livet och slagits mot havsgudarna när vinterstormarna rullat in. På 1700-talet seglade även Napoleon och hans flotta in här (och slickade såren efter förlusten nere vid Nilen), innan de tog sig hem över Simplonpasset igen. Staden vindlar av små trånga gränder, branta trappor och höga trompe l'oeil-målade hus som står tätt, tätt mot varandra som skydd. Det är trappor överallt, precis överallt. Vi roade oss i ett svagt ögonblick med att räkna trappstegen från favoritrestaurangen Da Paolo nere i hamnen och upp till vårt rosaskimrande Villa Rosmarino på bergssluttningen. Ett-tusen-sju trappsteg blev det... enkel väg.

Här äter man en lite frasigare variant av focaccia till frukost, en fluffig focaccia med gul lök till lunch och beställer in en friterad focaccia fylld med gorgonzola (!) som förtugg på kvällen innan man äter sin spagetti marinara med saffran. På legendariska Nonna Nina uppe i San Rocco serveras den mytomspunna kaninen till förrätt, och de florsockerpudrade bakverken innehåller både kastanjemjöl och kastanjepuré.

Härifrån tar man tåget ner till Cinque Terre och tar del av de vykortsvackra vyerna längs Sentiero Azzurro, och de ack så välklädda (och grymt matchande) japanska lifestyle-bloggarna som trippar fram på sina höga klackar med selfiepinnen i högsta hugg. Vill man ta del av lugnet, tar man istället båten ut till San Fruttuoso, det gamla Benedictine-klostret som numera både har restaurang, hotell och kyrka. Och gillar du att dyka, kanske Cristo Abissi kan locka, långt där nere på djupet.

Ett litet ödmjukt tips längs vägen, om du nu tänker göra en utflykt dit ut:
Lita inte på de italienska vandringsskyltarna. Och ha inte en allt för romantiserad bild av hur mysigt det skulle vara att gå tillbaka (istället för att ta båten). Om en skylt säger att det är fyrtiofem minuters vandring tillbaka till Camogli, och du tycker det låter som en alldeles rimlig och lagom promenad tillbaka, så är det fel.

Om du ändå får för dig att gå upp längs berget, följa de fina vit-röda cirklarna som är målade på stenar och träd längs vägen, och tycker att det här ju var en alldeles fantastiskt liten vandring så här i urskog med vackra vattenfall, prunkande grönska och hänförande vyer bakom dig, ju länge upp du kommer. Då får du helt enkelt skylla dig själv.

Om du sedan vandrar och vandrar, och tycker att det var ju fasligt vad det tar lång tid att nå den där lilla bergstoppen. Om du går förbi ett övergivet hus, fortsätter vidare och helt plötsligt känner doften av kaffe och har ett sällskap som envist hävdar att han hör ljudet av civilisation. Då vill jag bara bryskt meddela att det där är en hägring. Inget annat.

Kaffedoften visade sig dock vara korrekt och kom från ett stort gäng italienska 60+ vandrare som tagit paus. När vi dök upp över kanten så började de vifta, applådera och tjoa hej vilt. Och det kan man ju (så här i efterhand) förstå. För där stod vi i lite piffsliga finkläder (vi skulle ju bara ut och åka båt – tänk den där glammiga Riva-looken liksom!) med en liten vit plastpåse i handen med frukt och torr foccacia. Och där stod dom. Pensionärerna. I grova vandrarkängor, tjockt påpälsat friluftsklädda, med både ryggsäck och vandringsstav.

Deras första fråga var: Fryser ni inte?! Och vi svarade glatt att "såklart vi inte gör, vi är ju från Sveeeeerige". Sen tittade vi oss omkring och undrade var i håvete den där 'civilisationen' nu var då – vi hade ju gått de där fyrtiofem minutrarna som skyltarna sa?!

Pensionärerna log nu än mer roat och pekade åt vänster. Dit ska ni gå, men skynda er innan solen går ner – det blir ju ännu kallare då! Så, där gick (halvsprang) vi de resterande TRE timmarna huttrandes i finskjortor, schnajdiga sneakers och glammiga solglasögon till tonerna av skallrande tänder och knän, innan vi så småningom skymtade Camogli igen.

Väl nere i byn vägrade jag gå de där ett-tusen-sju trappstegen upp till vårt rosa hus igen. Fullständigt tvärvägrade. Nån måtta på eländet fick det väl ändå vara? Så det blev en Negroni bianco på strandpromenaden och världens kortaste taxiresa hem. Men det var det värt – även om färden kostade i runda slängar lika mycket som tio hela focaccia-bröd... 

 

musik spotify v2 Käbi Laretei (F. Chopin): Fantasy Impromptu C-Sharp Minor, Op. 66 (1978) 

 
 
 
 
 
0
0
0
s2smodern
Italien
Fredag 23 september 2016

Vill du följa med på en inspirationsresa till Toscana?

En långhelg i vår eller i höst, tar vi flyget ner till Rom. Vi följer kusten norrut, stannar till vid den där lilla bensinmacken mitt i ingenstans och beställer en illerstark espresso i sällskap av en sån där florsockerstinn bulle med krämig chokladfyllning.
Italien
Måndag 1 december 2014

Det här med att förlänga en sommar.

Precis innan november månad tog vid, for två tilltufsade själar söderut. Vi styrde kosan mot turkost vatten, bråddjupa stup, dånande vågor, misto fritto och rosaskimrande hus och hamnade i Camogli som är en av Italiens äldsta (och allra stoltaste) hamnstäder.
Italien
  Söndag 23 mars 2014

Om längtan, förväntan och verklighet.

Tillsammans med en handfull andra väsksläpande resenärer kliver vi ombord. Båten kränger till mot en svallvåg och tuffar sedan rakt in i den mjölkiga dimman. Det enda som syns är de tjocka pålarna som då och då bryter vattenytan för att markera väg. Jag drar kappan en smula närmare och försöker värma händerna i fickorna. Båtens kapten doftar Aqua Vera på flera sjömils avstånd och hans stora solglasögon glimmar kaxigt på näsan. Jag anar att han lika bra kan köra den här sträckan med förbundna ögon.
Italien
Fredag 7 september 2012

Gammal historia samsas med passionerat nördig hightech.

Bland böljande kullar vid lilla byn Puegnano och med hänförande utsikt över nästan hela Gardasjön, ligger så vin- och olivoljegården Comincioli. Den har funnits här i närmare sexhundra år, och ägts av samma familj ända sedan begynnelsen. På dess moränleriga marker växer gamla och helt unika sorter av både olivträd och vinrankor som överlevt tidens tand. Här förvaltas historian med varsam hand, men skenet bedrar en smula. 
Italien
Måndag 27 augusti 2012

För turturduvor och en och annan liten barnfamilj.

Lite drygt en timmes bilfärd öster om Milano, på västra sidan av Lago di Garda, ligger så Villa Arcadio. Från början ett gammalt 1300-talskloster, som fått fullständigt förfalla i nästan hundra år, tills en italiensk-finsk familj i mitten av 90-talet fick upp ögonen för det. Eller, det var kanske inte så mycket själva ruinen de fick upp ögonen för, utan den hisnande utsikten som nog måste vara en av de vackraste att uppbringa kring sjön. De slog till, köpte klosterruin med tillhörande mark och höll på i lite drygt tio år med att restaurera och renovera innan så hotellet äntligen kunde slå upp portarna för sina första gäster.
Italien
Tisdag 14 augusti 2012

Det blå huset vid bergets kant.

Det här huset har jag drömt om att resa till i nästan tio år. Jag har haft det bokmärkt i min dator, tittat på det emellanåt, längtat lite, planerat lite. Och mannen min har bara rynkat på näsan. Sommarsemester ska enligt honom tillbringas vid havet, i en solstol – basta. I år lyckades jag dock övertala honom till att prova åtminstone en ynka sommarvecka i italienska alperna.
Italien
Fredag 14 oktober 2011

Som att kliva rakt in i en scen ur den klassiska filmen Gudfadern.

Men, vi är inte i Corleone på Sicilien, utan långt söderut på italienska fastlandet.Masseria il Frantoio ligger ungefär en halvtimmes bilfärd norr om Brindisi, mitt bland 200-åriga gamla olivlundar och bara några minuter från det skummande blå adriatiska havet med sina vidsträckta sandstränder. 
Italien
Tisdag 27 september 2011

Vitt, beige och duvblått – långt söderut i Puglia.

Vi åker längs slingriga vägar kantade av knotiga gamla olivträd och minutiöst lagda stengärdesgårdar. Frenetiskt muttrandes över den syditalienska (o)förmågan att ha någon som helst logik i placeringen av vägskyltar. Otranto till höger, Otranto till vänster och Otranto rakt fram... och allt detta i samma korsning?!
Italien
Torsdag 25 augusti 2011

Femtioelva trappsteg ner öppnar sig ett himmelrike.

Vi är mitt på Amalfikusten, i lilla byn Praiano. Vägen letar sig längs hisnande stup på flera hundra meter, och husen ser ut som om de är fastlimmade längst klippkanterna. Det är stilla, sommarsäsongen lider mot sitt slut, tempot är lugnare, busskaravanerna med amerikanska turister är borta och luften är hög och klar. 
Italien
Onsdag 25 maj 2011

Kulinariska äventyr i Firenze.

Det finns oändligt med anledningar att åka till Florens. Förutom att staden är vacker så det gör ont långt in i själen, så är den också så där lagom stor för att strosas runt i. Florens må vara fylld av turister som alla vill få en skymt av uffizierna, bli fotograferade utanför pampiga Santa Croce, eller pengastint rusa mellan lyxbutikernas snorkiga fröknar på Via de' Tornabouni. Men, allt det där är förlåtet. Det finns en annan sida också. Den kulinariska.
Italien
Måndag 9 maj 2011

Långsamhetens lov, söder om Marsala.

Inte en Bamseklubb i sikte. På Siciliens västkust, lite drygt en timmes bilfärd söder om Trapani, ligger gården Baglio Spano. Här händer det inte mycket.