Blogg listad p Bloggtoppen.se
fbinstagrampinteresttwitterlinkedinspotify

21

6

2

14

13

5

22

3

10

11

 4

12

7

18

16

15

20

1

8

17

19

9

Torsdag 9 januari 2014

Do You remember me, Mr. Spicy?

Det sägs att en skorpion kan vara ruskigt långsint om den någon gång skulle behöva vara det... För ett år sedan hade jag en helt surrealistisk, fnissig, galen och brutalt förnedrande ärlig upplevelse med en affärsinnehavare (och hans andra kunder) på Mombasa Spice Market (som går att läsa om här).

Nu ville jag hitta tillbaka till den där mannen igen, dock inte för att handla mer kanel. Och han satt där, precis som han gjorde för ett år sedan, och fipplade med sina papper, miniräknare och kryddor och jag, jag stack lite försiktigt in ansiktet i butiken och sa med min allra vänaste röst:

– Hi Mr, do You remember me?

– Ehhh, nooo, Mam?!

– Good! Bye.

Och så avfyrade jag ett lagom tramsigt leende, vände på klacken, gick rakt in i kryddbutiken brevid och handlade kryddor (nej, inte mer kanel...), kaffe och vaniljstänger så det stod härliga till. Och kryddmannen i den andra butiken stod nog och mest funderade över vad i hela fridens det var för en galen människa som precis stuckit in huvudet i hans butik. 

Men oj vad jag älskar den här staden! Även om jag bara spenderat några timmar åt gången här så känns det som om jag bara längtar tillbaka mer och mer. För det är något speciellt med Old Towns smala gränder; färgerna, arkitekturen, historien, dofterna (kanske inte de från köttmarknaden vid närmare eftertanke...), myllret av människor och alla olika kulturer och religioner som lever och bor här.

Men allt är såklart inte helt rosaskimrande. I ett par år sägs tex. "Vita Änkan" ha haft sin bas inne i någon av husen i Mombasas gamla stadsdel och därifrån styrt delar av Al-Shabaabs terrorverksamhet, det har varit oroligheter under de senaste valperioderna och landets regering anklagas lite då och då för både mutbrott och korruption. Men om man ser förbi allt det där, då är detta en helt fantastisk plats med otroligt vänliga, nyfikna, generösa, hjälpsamma och brutalt ärliga människor. Pole-pole!

 

musik spotify v2 Bobby Darin: If I were a carpenter (1973) 

 
0
0
0
s2smodern
Kenya
Fredag 4 mars 2016

Sjuhundra mil, nästan rakt söderut.

Det är alldeles mörkt – och stilla. Grodornas frenetiska klonkande, flodhästarnas brölande, lejonens rytande och hyenornas skrattande har alla tystnat för natten. Gryningen är nära, endast en handfull fåglar har vaknat till liv och sjunger en spröd trudelutt från ett av träden utanför tältet. 
Kenya
  Torsdag 9 januari 2014

Do You remember me, Mr. Spicy?

Det sägs att en skorpion kan vara ruskigt långsint om den någon gång skulle behöva vara det... För ett år sedan hade jag en helt surrealistisk, fnissig, galen och brutalt förnedrande ärlig upplevelse med en affärsinnehavare (och hans andra kunder) på Mombasa Spice Market (som går att läsa om här).
Kenya
Måndag 18 mars 2013

Ingefära, peppar, kardemumma, nejlika, saffransrot, kanel, berbere, dukka, muskot...

Det var tjugo år sedan jag var i Mombasa sist. Tjugo år sedan jag gick runt i detta myller av människor, färger, vackert snidade trädörrar, tyger, mat, kryddor och dofter. Staden som har varit handelsplats sedan 1100-talet. Östafrika möter Främre Orienten, Asien och Portugal, och i de vindlande små gränderna ligger kyrkorna sida vid sida med moskeér, synagogor och små hinduiska tempel. Böneutroparnas röster blandas med Hare Krishnas spröda små klockklanger och barnatjut från en liten fotbollsmatch.
Kenya
Tisdag 22 januari 2013

"Man behöver bara leva de stunder man vill."

När jag var runt femton, upptäckte jag Karen Blixen. Jag slukade de flesta av hennes böcker och berättelser, klädde mig i vida linnebyxor och vit skrynklig skjorta. Fantiserade om att jag nog måste ha varit henne i mitt förra liv. Blev som helt uppslukad.
Kenya
Fredag 11 januari 2013

Stockholm > (Cairo) > Addis Ababa > Mombasa > Ukunda.

Nästan tusen mil rakt söderut ligger Kinondo Kwetu – en mycket ovanlig plats. Inte bara för att det är så vackert att det nästan gör ont i hjärtat, utan också för att det finns en sådan känsla för detaljer i precis allt. Här rusar du inte ut i gryningen för att norpa bästa solstolen, det finns stolar så det räcker och blir över åt alla. Istället häller du upp en kopp rykande färskt ingefärste och går ner till strandkanten, följer ett gäng virriga krabbor med blicken, och ser solen sakta vandra upp och bli till ett enda stort hav av gulrosa skimmer.