Kulinariska äventyr i Firenze.

Det finns oändligt med anledningar att åka till Florens. Förutom att staden är vacker så det gör ont långt in i själen, så är den också så där lagom stor för att strosas runt i. Florens må vara fylld av turister som alla vill få en skymt av uffizierna, bli fotograferade utanför pampiga Santa Croce, eller pengastint rusa mellan lyxbutikernas snorkiga fröknar på Via de' Tornabouni. Men, allt det där är förlåtet. Det finns en annan sida också. Den kulinariska.

Bege dig till storslagna saluhallen Mercato Centrale, som huserar i en fantastiskt byggnad från slutet av 1800-talet. Här finns allt, och även sånt du helst inte önskar kanske fanns. Kalvtestiklar, hjärta, lunga... någon?! Glöm för all del inte att gå trappstegen upp till ovanvåningens fruktförsäljning. Slå dig ner i den lilla baren, drick en kaffe däruppe bland gjutjärnsbalkarnas virrvarr. Njut av utsikten. Gå ner för trapporna igen, sväng högervarv och leta upp den lilla restaurangen som serverar rykande färsk trippa. Vill du inte få trippa-upplevelsen på papperstallrik, tillsammans med ett gäng äldre herrar i 70+, så lämnar du saluhallen via östra ingången, går gatan rakt fram några steg, tills du hittar Trattoria Mario's på vänster sida. Här serveras fantastisk, genuin, ärlig och enkel mat. Snabbt, stökigt, underbart och galet. Trippa (japp, där har vi den igen: komage i tomatsås), ribollita (grönsaks- och brödsoppa) eller kanske en maffig bistecca så du klarar dig resten av dagen – för här har de bara öppet för lunch, stänger halv fyra.

Förutom kött- och inälvsmat, känns det som om peccorinon har ett stort inflytande på staden. Och inte bara lagrad sådan, utan även färsk. Slinker du in hos Cantinetta dei Verrazzano får du en trätallrik med skivor av färsk peccorino, apelsinblomshonung, syltade apelsinskal, svartpeppar och ruccola innan du ens har bestämt dig för vad du vill äta eller dricka. Jobbar Jonathan, kan du inte missa att han är där. Och råkar du dessutom tala om att du är svensk, utlovas hisnande sanningar om författaren Stieg Larssons död, och återuppståndelse. Bland annat.

Vill du fortsätta i ostens fotspår, rekommenderas ett besök hos Il Due Frattelini. Från hålet i väggen levereras smakrika varma mackor (missa inte deras tryffelpeccorinoruccola-panino – här snålas det inte på det svarta guldet), och till det ett litet glas vin. Sen står du och äter där ute på gatan, tillsammans med alla andra.

Glassen äter du på klassiska Vivoli, som har funnits i sina lokaler sen 30-talet. Personalen gör allt för att du ska känna dig både ovälkommen och obekväm, men du ler snällt tillbaka och inser att det är det värt. Enkelt.