En beige liten rackare – men låt dig inte luras av färgen.
Nu är det Albatryffel-säsong! För oss vanliga dödliga säger det kanske inte sååå mycket, men den vita tryffelsvampen från Piemonte i Italien är väl det som närmast kan kallas för myllans vita guld. Lika hutlöst dyr i pris som skamligt god, helt enkelt. Vill eller kan man inte investera i en färsk albaknöl, får man enkelt hålla till godo med en tryffelolja*.
Fikon, gorgonzola, portabello, rosmarin och valnötter.
På årets sista septemberdag vurmar vi för en riktigt höstpizza. Nu när fikonen är som allra sötast är det dags att frossa i denna ljuvliga frukt. Den ser onekligen inte så mycket ut för världen med sitt purpurfärgade skal. Men, låt dig inte luras av utsidan, det är insidan som räknas. Även här.
Lite deg, en ost och en knippe grönsaker. Den här pizzan åt jag för första gången i en liten by på kullarna några timmars bilfärd norr om Rom. Det var för övrigt samma kväll som Alan Rickman slog sig ner bordet bredvid, och mina kinder färgades (o)klädsamt fjortisrosa. Inte lyckades jag få ur mig något som helst vettigt att säga heller. Jag bara åt det här.