En sällsam upplevelse, på en mycket sällsam plats.
Vi har packat bilen och kört söderut. Dundrat genom Tyskland i piskande hällregn och fått klistermärke på bilens framruta vid gränsen in till Schweiz. Det är sommarlov och vi är äntligen på väg. I Kandersteg ställer vi bilen på tåget och åker rakt genom berget. På andra sidan lyser solen och längs slingriga serpentinvägar trängs försäljarna med sina berömda Valais-aprikoser. Upp till höger ligger vackra Zermatt, men vi tar sikte lite längre bort, mot Simplonpasset och Italien.
Det är egentligen inte förrän du väl står där i mörkret, i skenet från pannlampan, fumligt letandes efter tändstickorna som skulle-ligga-här-någonstans-på-bordet, som det faktiskt slår dig. Det här är helt otroligt. Utanför är det beckmörkt och knäpptyst, och hittar du inte de förbannade tändstickorna snart, så blir det även hälsovådligt kallt. Men på något sätt är detta nog ändå en av de större upplevelserna. Det är helt magiskt. Och, utsikten på morgonen, efter att dimman har lättat, slår allt.