Vänster fot fram, höger fot fram, vänster fot fram… höjdmeter efter höjdmeter. Det enda som hörs är det där släpande slushiga ljudet när stighudar möter tung vårsnö tillsammans med ett hårt packat lager skare. Solen bränner skoningslöst den lilla glipan hud i nacken som blottas där tröjans krage möter hästsvans. Svettiga händer greppar långa stavar med trugor stora som tefat. Lavinsändaren sitter spänd över bröstkorg och skaver lite på uppmärksamhet i varje rörelse som görs...
Svårt att ta in, och ännu svårare att förstå. Omtanke och styrka till alla er drabbade med anhöriga, familj, vänner, nära och kära från traumat i Oslo och på Utøya 2011-07-22.