Fredag 27 november 2015

"The end of one journey, is only a beginning of another."

Den här resan har planerats länge – väldigt länge, till och med. Den gjordes första gången för femton år sedan i ett ivrigt försök att ställa mig in å det allra gräsligaste, i han den där mannen som jag precis hade träffat. Någonstans hade jag fått reda på att han hade en dröm om att köra runt bland skotska högländerna i en gammal Jaguar.

I detta pre-internets tidevarv hade jag (via fax) lyckats med bedriften att hitta just en Jaguar som jag kunde hyra, och den här skulle då levereras till flygplatsen i Edinburgh när vi anlände.

Jag hade sett hela scenen framför mig. Hur jag skulle gå och hämta hyrbilen medan han stod och väntade på bagaget. Hur jag skulle komma tillbaka till den här mannen och liksom så där lagom nonchalant slänga över nycklarna. Och sen, när han skulle se vilken sorts nyckel det var, skulle han stå där med tindrande ögon och kasta rosaskimrande blickar på både bilen och sitt fullständigt briljanta resesällskap. Så var planen. Så blev det dock ikke. Ikke alls, till och med.

För, när jag skulle hämta ut bilen, så visade det sig att de inte hade lyckats få upp den där Jaguaren från London som de hade tänkt, utan istället hittat en "mycket bättre bil" till mig istället. Denna bil visade sig vara en Mercedes typ 'fetaste-limousin-varianten-med-mörktonade-skottsäkra-rutor'... och jag bröt ihop som värsta lille Skutt där vid disken. Så, det var en snörvlande, snorande och gråthulkande blivande flickvän som kom bort till bagagebandet. Och, där stod ett resesällskap som i panik började flacka med blicken och undra vad i hela fridens liljor han hade hamnat i för ostabilt sällskap.

Det blev ingen Mercedes-limo (nån måtta får det allt vara) högländerna runt den där gången. De fyra dagarna tillbringades istället i en illgrön liten skramlig Fiat Punto i total förnedring. Säkert inget fel på den där bilen (egentligen), men en Jaguar XJ8 – det var det då rakt ikke.

Nu fyllde således denne samme man femtio år och jag hade under en bra lång tid fnulat på min plan. Nu jädrans skulle jag lyckas! Inte nog med att den där gamla Jaguaren skulle fixas, nu skulle vi även åka exakt samma tur som vi gjorde då – den där förra gången – men med skillnaden att vi skulle bo på alla de där ställena vi då körde förbi (och bara drömde om att vi någon gång skulle kunna bo på). Så, jag satte mig med kartan framför näsan, försökte memorera alla kurvor, svängar och landskap vi åkt förbi, och lyckades faktiskt hitta alla de där platserna – och hotellen. Och det visade sig att allt det där fanns kvar, och det verkade vara minst lika fantastiska som vi tyckte att det såg ut då, på den tiden.

Nu gällde det bara att mannen i fråga inte skulle få veta någonting! Han fick veta att han skulle resa bort ett visst datum, men inte mer. Veckan innan vi skulle resa fick han ett gäng töntiga ledtrådar varje morgon på telefonen. Inga ledtrådar att egentligen kunna lista ut någonting med, utan mer för att skapa allmän förvirring. Han (önske)gissade på Italien, och jag höll med. Han gissade på Schweiz och jag tänkte i mitt stilla sinne att det där var väl kanske inte en speciellt trevlig femtioårspresent, att behöva återuppleva 'den där' miljön.

Kvällen innan vi skulle resa, när han insåg att han inte ens fick packa sina grejor själv, då tappade han konceptet en smula (vi pratar ju ändå om en människa med 'ganska' stort kontrollbehov...). Och när vi sitter i taxin ut till Arlanda och han fortfarande inte fattar någonting, då inser jag också att han inte alls tycker det här är kul. På riktigt. Så, han får ett förslag. "Vill du jag ska säga en ledtråd som gör att du förstår hela upplägget?" löd min fråga. Och han nickade. Och jag svarade.

"Gör om, gör rätt".
Då trillade poletten ner.

Så, det blev då äntligen en äggskalsfärgad Jaguar E-type från sent 60-tal, nästan hundra mil längs slingriga höga vägar, bensinstinkande kläder och hår, värkande skuldror efter tungstyrd ratt, hisnande vyer, sagolikt osannolikt väder, delfiner som sällskap, näktergal i gryningen, de färskaste av saltstänkta ostron och de rökigaste av whiskeys, spegelblanka hav, väldresserade dimmor, mättade solnedgångar – och fullständigt magiska platser att bo på.

 Några länkar längs vägen:

Caledonian Classic Car Hire, Dollar

Glencoe, Skyfall

Corriegour Lodge Hotel, Lloch Lochy

The Flodigarry Hotel, Isle of Skye

The Oyster Shred, Isle of Skye

Inverlochy Castle*, Fort Williams

Café Royal Oyster Bar, Edinburgh

The Caledonian, Edinburgh

* Dearest staff at Inverlochy Castle: Thank You very, very much for your brilliant service, huge generosity, attention to detail and tremendous care. You gave us an extraordinary stay – greater than we could ever imagine. Humbly grateful.  /Peo & Sofija.

Adele: Skyfall (2012)