Oändliga nyanser av blått vid Indiska Oceanen.

Resan går först till Dar es Salaam, vidare mot Zanzibar och slutligen klättrar du upp i det lilla skruttiga planet från 60-talet, hälsar på dina tre medresenärer och hoppas att piloten släcker cigaretten innan han startar planet. Efter en halvtimmes vinglig färd norrut ser du ön.

Pemba breder ut sig som en stor grön flytande matta mitt i Indiska Oceanen. Väl nere på flygplatsen står en minibuss och väntar på dig. I baksätet ligger lagom kylda flaskor med vatten och lite färdkost i bruna små papperspåsar. Du färdas genom landskap med små byar, skog och odlingar, dofterna av kardemumma och nejlika som torkas på mattor vid vägkanten är bedövande, och små puffar av ylang-ylang ger sig till känna. Luften står still, svettdropparna rinner sakta längs ryggraden. Slutligen når du hamnen och havet, kliver ombord på den lilla båten som tar dig rakt ut i det blå diset.

Efter en stund når du bukten med fantastiska Fundu Lagoon. Längst ut på den långa träpiren står antagligen den halvgalne tysken (eller var han nu holländare?) Hannes och vinkar med hela kroppen. Bagaget släpas in mot land, upp på sanddynerna och bort till ditt tält. Eller, ja, det är ett tält. Men, det är också ett litet hus. Fast med ett tält. Inuti.

På Fundu gör du ingenting annat än tar det stilla, kanske vid poolen, eller gungandes i en hängmatta. Om du tröttnar, åker du ut och snorklar vid Mesali Islands kritvita stränder och hoppas att du slipper träffa på den trädklättrande stora krabban. Kanske åker du ut och möter delfinerna på havet. Eller så går du en runda bland mangroveträden i ebb och letar vackra snäckor, eller så blir det en tur med dhowen i skymningen. Det du däremot måste göra när du är där, är att äta deras pinfärska, nygrillade cigale, och de nygräddade många popovers som serveras till frukost. Och så måste du lära dig härma skrattaporna som sitter och stampar på ditt tälttak om natten. Det är ett måste.

När du far hemåt, stannar du till några dagar i Stone Town på Zanzibar. Myllret, dofterna, husen med sina pampiga trädörrar, fukten, musiken och trängseln. Och så bor du på gamla Emerson & Green, som nuförtiden tydligen heter 236 Hurumzi. 

Ali Farka Touré & Toumani Diabaté: Kaira, In the heart of the moon  (2005)