Lördag 7 september 2013
En beige liten rackare – men låt dig inte luras av färgen.
Nu är det Albatryffel-säsong! För oss vanliga dödliga säger det kanske inte sååå mycket, men den vita tryffelsvampen från Piemonte i Italien är väl det som närmast kan kallas för myllans vita guld. Lika hutlöst dyr i pris som skamligt god, helt enkelt. Vill eller kan man inte investera i en färsk albaknöl, får man enkelt hålla till godo med en tryffelolja*.
Pizzan då? Ja, den blev en korsning av ett matminne från en Romresa anno -86 och besöket på "hål-i-väggen-pizzerian" inte så långt från Pantheon, samt en krasig tunnpizza på Torvehallerna i København en regnig dag i maj. Så fick det bli.
recept: Sofija Torebo Strindlund
Det här behöver du:
Pizzadeg:
Ett bra recept som jag brukar använda mig av finns här (eller så köper du färdiga knyten hos din närmaste pizzeria).
Fyllning:
några potatisar
ett mozzarellaknyte
en bit chêvreost
en liten gul lök
några revor färsk rosmarin
olivolja
en bit vit tryffel eller några droppar tryffelolja*
salt & svartpeppar
Så här gör du:
Gör pizzadegen och kavla ut tunt (gärna direkt på en bit bakplåtspapper, så är det lättare att flytta pizzan till plåten sen) till lagom storlek. Sätt ugnen på 225°. Skölj potatisen och skär den i tunna, tunna skivor (jag använde mig av rivjärnets stora skärblad, men har du en mandolin är det säkert bäst – annars funkar både osthyvel och potatisskalare).
Ringla lite olivolja över den utkavlade degen och täck sedan degen med ett lager hyvlad potatis. Fyll på med bitar av mozzarella och smula över chêvreosten. Skär löken i tunna, tunna ringar, repa lite rosmarin och lägg allt över pizzan. Ringla över lite olivolja till, salta och peppra.
Sätt in pizzan i ugnen tills den får färg (tar ungefär en kvart). Hyvla över lite färsk vit tryffel (eller dutta över tryffelolja*) och lägg på några färska revor rosmarin precis innan du ska servera pizzan. Ät och njut!
Att dricka till:
Gärna en pinot noir från Frankrike. Kanske Corton Grand Cru kan vara nåt att fira en tryffelpizza med? Låter du bli att ha med chêvreosten på pizzan så skulle jag istället välja en nebbiolo från Piemonte i Italien, tex. Francesco Rinaldi & Figli.
* Ja, nu är innehåller oftast inte "tryffel" i tryffelolja, utan "tryffelarom" som det så vackert heter, dvs. doft och smak av tryffel utvunnen på ett eller annat konstgjort sätt. Lite snopet kan man allt tycka. Tydligen är det dock inte helt lätt att få till en olja med just tryffel – smak och doft håller inte mer än några dagar i oljan innan den börjar dunsta bort till förgänglighet.
Clawfinger (R.I.P): The price we pay (2007)
