Vad kan Spice Girls, Batman och världens första kvinnliga rökrum ha gemensamt?

Ganska mycket faktiskt, visade det sig efter lite djupdykning. St. Pancras Renaissance Hotel vid St. Pancras/Kings Cross mitt i centrala London, har ett faschinerande livsöde. Det stod klart 1873, och blev snabbt omnämnt som världens mest storslagna järnvägshotell och, som arkitekten George Gilbert Scott själv uttryckte det: "Almost too good for its purpose".

Huset, eller förlåt – palatset – som är klätt i handknackad röd tegel från Midlands, sträcker sig runt ett helt kvarter med en majestätisk kullerstenslagd entré värdig en drottning. Fem år tog det att bygga, och inredningsmässigt må det ha varit en helt ny värld som öppnade sig för dåtidens konservativa britter. Överdåniga takmålningar, mängder av gotiska kalkstensornamenteringar, enorma öppna spisar, inredning i valnötsträ, maffiga guldförgyllningar, tunga textilier, extravaganta tapeter och victorian floor tiles i fantastiska mönster. Här öppnades världens första publika rökrum för kvinnor, här installerades de första hotellhissarna och de lika fantastiska första spolande hotelltoaletterna. Hotellkorridorernas bredd var noggrant avpassade för att kvinnorna i sina viktorianska vida klänningar skulle kunna mötas – utan att behöva nudda vid varandras kjolstyger. 

Men, efter trettio år sprang tiden ifrån The Midland Grand (som det hette då). Helt plötsligt valde gästerna andra hotell i stan, och bara att värma upp hela hotellet med sina 300 gästrum blev till slut en övermäktig kostnad. 1935 stängdes hotellet och började istället användas som kontorsbyggnad åt Brittish Railways administration. Så; ut med maffig renässansinredning och in med övermålade vita väggar och nedsänkta tak.

Huset förföll till slut så mycket att man 1985 var tvungen att slå igen det helt. Dock användes det sporadiskt till en och annan filminspelning, både Harry Potter, Bridget Jones' Diary och Batman har haft med scener från det förfallna hotellet. 

I mitten av 90-talet väcktes dock nytt hopp, när det bestämdes att tunneltågtrafiken till Paris fick St. Pancras som avgångsstation. Det var dags att väcka liv i ett slumrande hotell. Ett fastighetsbolag och en internationell stor hotellkedja startade tillsammans med English Heritage som rådgivande instans, arbetet med det som skulle bli Storbritanniens största restaureringsprojekt, någonsin. Och resultatet? Helt magiskt. 

Det kostar givetvis att bo här, men är man ute i hyfsat god tid finns det rum i den nyare flygeln till betydligt snällare priser än i originalbyggnaden. Det här är ett lyxhotell, fast inte ett vanligt sådant. Det här är på riktigt, äkta rakt igenom. Och det bästa av allt är att det är ett hotell du inte behöver bo på för att uppleva. I den stora lobbyn sitter affärsresenärer i viktiga möten, barnfamiljer stojar runt, små söta damer är djupt försjunkna i förtroliga samtal och dignande kakfat med de mest ljuvliga afternoontea-bakelser bärs ut i långa rader. I baren är personalen oklanderligt klädd i vita skjortor med rätta snittet, svarta hängslen och den lilla slipsen chict instoppad så där lagom nonchalant innanför knäppningen. I restaurangen The Gilbert Scott serveras brittisk brasserimat av högsta klass. Och det är här det avgörs. Trots en inredning och miljö som gör att du nästan utgår ifrån att det ska vara hutlöst dyrt för en lyxig liten fiiiiiinmiddag, så inser du snabbt efter en titt på menyn att priserna inte alls är höga. Helt genialiskt, och nog en av de sakerna som också gör detta hotell så unikt som det faktiskt är.

Och så det här med Spice Girls då, var kom de in i bilden? Jo, i mitten på 90-talet filmade de sin klassiska video till genombrottssingeln Wannabe just här i korridorerna, och Sporty-Spice gjorde sin bakåtvolt över dukat middagsbord i stora salen. So, tell me what You want, what You really, really want... 
 

 Spice Girls: Wannabe (1996)