Fredag 4 maj 2017

Vad har svenske Lennart Torstensson, kyrkklockor som slår fel och staden Brno gemensamt?

(Denna resa är i samarbete med Besök Tjeckien och NordicTB)

Vi står och stampar lite otåligt på perrongen i Prag, vårt tåg är försenat och ljudet från byggarbetarnas slipmaskiner skär öronbedövande genom våra trumhinnor. En halvtimme senare rullar så äntligen det gula tåget in och vi kliver ombord. 

Det känns lite som att åka tillbaka i tiden, till 80-talets tågresor på upptäcksfärd genom Europa. Samma knarrande vagnar, finklädda konduktörer och skramlande serveringsboxar. Vi blir bjudna på vatten och juice och beställer in kaffe och en sallad. Utanför vimlar landskapet förbi. Ändlösa fält, små byar, skogsdungar och övergivna industriområden med spår från kommunisttiden blandas med enklare bondgårdar och maffiga herrgårdar.

Två timmar senare kliver vi av i Brno (uttalas ungefär som "Bernåå"), Tjeckiens näst största stad. Det här är universitetsstaden med ungefär 100.000 studenter, vilket innebär att nästan en fjärdedel av stadens invånare just är studenter. Det innebär således också att det finns massor av trevliga caféer, ölställen, restauranger och nattliv, och allt detta helt otroligt prisvärt för oss svenskar. Det är som om det inte riktigt går ihop. Du beställer in en öl och den kostar lite drygt två kronor, du botaniserar på matmarknaden och inser att de stora trågen med finfina jordgubbar kostar ungefär nio kronor, äter lyxig trerättersmiddag för under tvåhundralappen och åker varv efter varv med spårvagnen runt staden för samma pris som en liter av de där röda gubbarna.

Det här är staden som spänner bågen vad gäller arkitektur, för aldrig någon annanstans har jag sett sådan mångfald. Här samsas gotiska kyrkor med renässanspalats och kommunist-brutalistiska schabrak, svulstiga barockslott, medeltida fästningar och katakomber sida vid sida om stram funktionalism. Och på tal om funkis, är du minsta lilla intresserad av trettiotalsarkitektur så bara måste du ta dig hit. För här, som en vit långsmal elegant sockerbit fastlimmad på sluttningen med utsikt över hela staden, ligger Mies van der Rohes fantastiska Villa Tugendhat. Om inte annat, läs på historien om huset och hur de lyckades med att restaurera allting tillbaka till originalskick. 

Mätt på arkitekturupplevelser kan du sedan botanisera bland vackert porslin, böhmisk kristall och broderat hantverk, sörpla det godaste kaffe och bli serverad den varma mjölken i de sötaste av små vita keramikkannor du någonsin sett, äta fluffig bröddumpling till kål-gulasch och prova sockerstinna frasiga bakverk med en puff av  kanel. När det blivit natt kan du knacka på den där där dörren som inte verkar leda någonstans alls, och har du tur så öppnar någon och låter dig sitta där i hallen och vänta en stund innan du får gå den branta trappan upp och slå dig ner i någon av sofforna. Framför dig på bordet står en bricka med en gul gummianka, en söt porslinfigur, en knasig kakform, en liten docka med sprattliga ben... och det tar en stund innan du inser att du ska vända och vrida på de där grejorna för att kunna hitta menyn. Sen är det enkelt –  du bara beställer en "badanka" och ser glad ut. 

Hur var det då med den där Lennart Torstensson?
Under mitten av 1600-talet var general Torstensson nere i Centraleuropa och härjade runt för Sveriges räkning. Han och hans 30.000 man stora här vann segervisst slag efter slag både i Tyskland och Österrike. Så kom då turen till södra Moravien och staden Brno, men där gick det liksom inte riktigt som planerat. För staden höll ut (iallafall den allra innersta ringen runt slottet), och månader blev till ett halvt år. Torstensson började tappa tålamodet och insåg att han höll på att bli en smula förnedrad, så det var läge att ändra taktik. Han bestämde sig för att om de inte lyckades med ett genombrott innan klockan tolv dagen därpå, då skulle de ge sig av självmant – så fick det bli! Det han dock inte riktigt hade räknat med var att en Brno-bo hade lyckats tjyvhöra samtalet och således snabbt sprang tillbaka till staden för att berätta. Och, staden kom då på denna briljanta plan att när kyrkklockan följande dag skulle slå elva, skulle man istället låta den slå tolv slag och Torstensson skulle höra att nu var det för sent för ett anfall, och vända åter norrut. Så, från och med den dagen slår alla kyrkklockor i Brno tolv slag när klockan är elva, och alla stadens guider bara äääääälskar att få berätta det här för oss svenskar. Men, det bjuder vi så gärna på :-).

Följ även resan via #MyCzechia

Oasis: Don't look back in anger (1995)