Benvit, korallröd, läderbrun, vaxad ek, snirkliga mönster och mättade väggar.

Februari månads detaljer är inspirerade av brittisk Arts & Crafts, venetianskt överdåd och Svenska Amerikalinjen.

I nästan två år har jag varje dag kikat in på Blocket i jakt på ett piano. Jag ville hitta ett svenskt piano (helst Östlind & Almquist) i ek eller björk med rundade hörn, stram form och grym klang. Det har varit nära några gånger, men aldrig blivit något. Inte förrän för någon vecka sen. Jag skrek rakt ut när jag såg bilden, det var det vackraste piano jag någonsin sett! Ett skeppspiano i harlequinmönstrad vaxad ek med lejongula originaltassels och ett specialdesignat notställ att veckla ut. Dag Ribbing står som arkitekt och Sigvard Bernadotte för design. Enligt uppgift specialtillverkades detta enda piano till M/S Kungsholm som byggdes i Hamburg och kom till Göteborg 11/11 (det var nog någon mening att det där pianot skulle hamna hos mig!) 1928 och for några dagar senare ut på sin jungfrufärd till New York som ett av fartygen till Svenska Amerikalinjen. Interiört var det fullt av design och inredning av dåtidens stora svenska formgivare (tex. Märta Måås Fjetterström, Carl Malmsten, Wilhelm Kåge och Elsa Gullberg). Syftet var att sätta Sverige på designkartan med det som senare skulle komma att benämnas "Swedish grace".

Nåväl, nog om pianot. Den glamourösa gåspennan i vippig korallröd strutsfjäder hittade jag tillsammans med bläck i exakt samma nyans i den förtjusande pappershandeln Lexis på Stora Gråbrödersgatan i Lund. Min älskade månklocka från Omega kan äntligen användas igen, nu när svullnaden i kroppen har blivit mindre. Jag firade detta efterlängtade med att köpa en ny rem i tjock naturläder som förhoppningsvis bara blir vackrare med åren. Det flätade bruna läderarmbandet kommer från Bottega Veneta och passar perfekt till. Handmålade ringar av ko-ben inhandlades för en ynka penning på besök i den här fantastiska staden – önskar bara att jag fick med mig en hel drös mer än vad jag gjorde. Läppglanset är Mac:s nya Hell Bound i alldeles perfekt blandning av rött, gult, brunt och glitter. Ögonmasken i papp är inhandlad i någon prylbutik i Gamla Stan, Stockholm för länge, länge sedan.

Och så den vackra boken med presentpapper från multikonstnären William Morris (visste ni f'resten att han även var författare, och en av dem som inspirerade J.R.R. Tolkien mest i hans författarskap?) klassiska och ack så tidlösa mönster för tapeter och textilier som skapades redan vid 1800-talets slut som en protest mot rådande viktorianska mer pråliga stil.

De obehandlade tre läderskärpen hittade jag på H&M:s herravdelning, de kommer snart tillsammans med en maffig spegel att hänga på en mörk matt vägg här hemma. För nu ska det allt målas om.

Efter ett besök på Palazzo Ducale i Venedig blev jag fullständigt golvad av Tintorettos Paradiso, sen fanns det liksom ingen återvändo. Och dotra vår, som har tjatat sen hon var liten om att "bara för att vi bor i ett vitt hus behöver vi väl inte ha vitt på alla väggar" har såklart haft alldeles rätt – hela tiden. Nu har således helmatt maffig väggfärg inhandlats från närmaste måleributik och det stora rummet ska målas i en blandning av de mörkaste nyanser grå, olivgrön, midnattsblå och brun. Det kan bli hur galet som helst, eller... alldeles, alldeles underbart.

Och på tal om Venedig (som det snart kommer mer om här på bloggen): Ska du åka dit och vill läsa den allra bästa guidebok om staden, då är det "Venedig är en fisk" av Tiziano Scarpa som gäller. Där står absolut ingenting om viktiga historiska monument eller platser att besöka, boken inleds istället med "Den första och enda promenaden som jag rekommenderar har ett namn: På måfå – utan mål." och det säger nästan allt. Här får du veta vilka gränder som passar sig bäst att hångla undanskymt i – även om staden kryllar av turister en ljummen vårkväll. Du får veta bakgrunden till "hoppets tortyr" och vilken pelare det är som du ska försöka snurra runt utan att tappa balansen och ramla ner. Du får lära dig vad en bàcaro är, och varför alla gondoler är svarta. Du får också veta varför siffran tre är så viktig och att arbetet i Venedig är smalt, men att religionen är bred. Bara en sån sak.
 

  A great big world & Christina Aguilera: Say something (2013)