Frasande och prasslig körsbärsblom i minnet.

Det är något med den här förgängligheten. Några ynka dagar i slutet av april fullständigt exploderar en rosaprasslande sky över Kungsträdgården i Stockholm. Vi blir som spralliga och rusar dit, fotograferar, förundras och hänrycks.

Lika snabbt som blommorna tar fart, lika snabbt är allt över igen. Och det är kanske precis det som gör det så vackert, att det inte alltid finns där. För skulle vi ha vett och förstånd, att se och uppskatta det lika mycket då?

 Stevie Wonder: My cherie amour (1969)