Söndag 15 januari 2012

När längtan till alperna blir alldeles för stor.

Det är en komplicerad kärlekshistoria det här. Den innehåller en inte helt enkel längtan tillbaka till tokbranta couloirs, fostrande skare, gnistrande fluff, kletiga stighudar, brännande lårmuskler och galna bergsguider. Och, så har Rifugio Guglielmina brunnit ner. Helt ofattbart, och mycket sorgligt.

Det blir ingen resa i år heller. Nio år är en lång tid. Ett år kan gå fort. Fram till dess äter vi en grym skidåkarmacka, sörplar vin chaud, vänder ansiktet mot solen och håller tummarna.

RECEPT: Sofija Torebo STrindlund

Det här behöver du:
några goda korvar
1 bit baguette
1 bit rödlök
zest från en citron
några tsk grovmalen senap
några revor färsk timjan
smör & olivolja
salt & peppar 

Så här gör du:
Ta bort skinnet från korvarna och hacka innehållet grovt. Skiva tunna ringar av rödlök och bryn försiktigt med lite smör och olivolja i stekpannan tillsammans med hälften av timjan. Blanda i köttet och stek igenom. Krydda (om det behövs) med salt och peppar och riv över lite av det yttersta skalet på citronen. Dela brödet, och om du har möjlighet – grilla det lite snabbt. Bred på senap, lägg på köttet och resten av timjan. Eventuellt kanske också lite mer citronzest? Lägg ihop mackan, tryck till, och ät den gärna varm.

Drick ett glas rykande varmt vin chaud* (eller en iskall Coca Cola) till, så infinner sig den rätta alpkänslan direkt. 

*Enkelt recept för vin chaud:
1 glas rött vin (billigt och gott)
några torkade kryddnejlikor
en liten kanelstång
zest från apelsin
några tsk råsocker 
ev. en skvätt konjak 

Lägg alla ingredienser i en kastrull (förutom konjaken, den häller du i allra sist om du vill ha med den). Låt sjuda en stund (samma som med glögg alltså; inte koka!) så att alla smakerna kommer fram. Sila (ifall det behövs) och servera sedan i värmetåliga glas med en skiva apelsin i. Smaka av om det kanske kan behövas lite mer socker.

 Electric Light Orchestra: Don't bring me down (1979)