Onsdag 21 augusti 2013
"Och det är som jag såge en gavel stå vit, och ett fönster stå öppet däri, som piano det löd och en munter bit av en visa med fin melodi."
Vi tar bilen norrut, lämnar huvudstaden bakom oss och vindlar slingriga skogsvägar ut mot havet. Efter en kort tur med bilfärjan når vi Yxlan och Barrebo. Längst där ute på stenhällen ligger så huset, med ryggen vänd åt tallar och blåbärsris och verandan blickandes ut mot branta klippor, brygga och den lilla sandstranden.
Här har goa vänner (de som för övrigt har det här vackra hemmet inne i stan) precis fått möjligheten att förvalta ett skärgårdshem fyllt av släkthistoria. Huset byggdes i början av 1900-talet av en öbo, men såldes något år senare till familjen från stan för 4.000 riksdaler. Sedan dess har generationer av samma familj haft huset som sommarhem, ett ståndsmässigt sådant. Här finns både piano och vackra kakelugnar, specialsnickrade möbler till varje rum, ljuvliga småblommiga tapeter, mönstrade textilier och finfint porslin i massor. I koffertar och lådor ryms minnen från tiden det begav sig – allt från skrynkliga restaurangkvitton från festliga kvällar på Anglais med både punch, likör, cognac och mjölk i glasen, till anteckningar över inköp under ransoneringstiden. Och så alla dessa handskrivna brev, i snirklig stil. Några av dem är skrivna av Jennys farfars far; Frey Svenson som var överläkare vid Uppsala hospital och under flera år Gustav Frödings läkare när det stormade som allra mest för honom.
På väggarna hänger fotografier från forna tiders sommarlov. Stiliga herrar i moderiktiga mörka baddräkter glatt poserande på solvarma klippor, damer i stråhatt och långa svepande kjolar förevigade under en av sommarens alla tennismatcher, bilder på hängmattegung, solstolar, havsfruar och fnittriga barn.
Och nu springer så nästa generations sommarlovsbarn här, och spelar finns i sjön till långt in på natten med samma kortlekar som då, gungar samma gungor och sitter på samma sten nere vid stranden, omsvepta i tjocka handdukar, dricker hallonsaft och skapar nya sommarminnen och ny familjehistoria. Lyllosar där!
