Ett dygns sällsam naturupplevelse.

Det hela fick oneklingen ingen vidare bra start. Redan när jag berättade att vi skulle åka upp till Bergslagen, övernatta i en koja mitt ute i djupaste skogen och laga vår mat över öppen eld, började en viss misstänksamhet sprida sig hos mina blivande medresenärer.

Den äldre i sällskapet hävdade å det bestämdaste att eftersom han redan hade avverkat femton månader i tält under militärtjänstgöringen, så borde han vara för evigt entledigad liknande upplevelser. Den lite yngre medresenären hävdade å andra sidan att i skogen fanns det både björn, varg och vilda lejon som kunde slita oss i stycken om de bara gavs minsta möjliga tillfälle. Jag lovade henne dock av hela mitt hjärta att lejon skulle hon iallafall inte få träffa på – den saken var klar.

På kvällen, när mörkret så smög sig på – då blev det mörkt. Inte så där hanterbart mörkt, utan helt enkelt beckmörkt. Som om du stod i en garderob. Och fantasin skenade onekligen en smula när man låg där i sin lilla koja, med elden sprakande vid fotändan. Vad var det för gren som knäcktes där ute? Varför tystnade plötsligt alla fåglarna? Kommer syret att försvinna under natten? Är sovsäcken inte lite väl varm? Eller, kanske lite för kall? Var det en varg som ylade nu, eller är det bjärven som kommer? Eller? Vänta nu. Är det bara jag som är vaken?! Hallåååååå!! 

Plötsligt hörs ett svagt mumlande från sovsäcken brevid: "Du, jag vill bara tacka dig" (???) "Vilken helt otrolig upplevelse det här var" (???) Skojar han med mig? Är han sarkastisk? Rökförgiftad? Eller, vänta. Det där verkade komma från hjärtat. Från mannen som tillbringat femton månader i tält, och fullständigt tvärvägrat den här sortens naturupplevelser efter det.

Kolarbyn ligger strax utanför Skinnskatteberg, vid Skärsjön, och kallas även Sveriges primitivaste hotell. Här finns ett dussintals små kojor utspridda i skogen, en storstuga, några eldstäder, slingrande stig över lingontuvor ner till källan att hämta vatten ur, utedass med kunglig glans, bastuflotte vid sjön, några roddbåtar, en glödande mila som förvaltar gammal kolningstradition samt massor av stillhet och storslagen natur.

Antingen hyr du en koja, och tar med dig alla nödvändigheter själv. Eller så packar du tandborste och extra raggsockar, och så är allt annat fixat till dig är du kommer dit. Sovsäckar, lakan, ved till kaminen, en stor korg med middagsmat och dricka och en frukost som du fixar själv i det lilla skjulet. 

Ett dygn på denna plats kommer att göra dig gott för lång tid framöver. Jag lovar.

Aerosmith: Dream on (1973)