För ungefär ett år sedan fick jag av en slump reda på att det mytomspunna Venice Simplon-Orient-Express VSOE för första gången skulle anlända till Skandinavien – och Stockholm. Och jag började med en gång fundera över hur i hela fridens liljor jag skulle göra för att få gå ombord och se allt det där vackra, som jag tidigare bara sett på film. Så, jag tog mod till mig och skickade dem ett mail och frågade om det möjligtvis fanns minsta lilla yttepytte-chans att jag skulle kunna få plåta och skriva lite. Sen väntade jag. Och väntade.
En liten bit nordväst om Åre, ligger ett klassiskt – och ändå kanske lite glömt – utflyktsmål.Tännforsen är Sveriges största vattenfall och binder samman sjöarna Tännsjön och Östra Noren. Under försommaren dundrar här ner massor av skummande vatten, men nu i vintertider är vattenflödet desto mer stilla och klär istället in hela fallet i ett magiskt istäcke.
När sommarens alla badgäster för länge sedan har åkt hem.
Ett blått skimmer omsluter den lilla byn vid havet. Allt är stilla och det enda som hörs är några måsars gälla skri i fjärran och ljudet från en trimmad moppes olagliga färd längs landsvägen. På stranden är det bara vi så långt ögat kan nå.
Det hela fick oneklingen ingen vidare bra start. Redan när jag berättade att vi skulle åka upp till Bergslagen, övernatta i en koja mitt ute i djupaste skogen och laga vår mat över öppen eld, började en viss misstänksamhet sprida sig hos mina blivande medresenärer.
Tvåhundrafyrtiotre trappsteg upp – och lika många ner.
I ett polkagrisrandigt Gränna finns ett rart litet kafé med vida berömda räkmackor. Det krävs dock lite av dig som gäst, för att du ska få sätta tänderna i den där mackan (ja, jag vet – man kan ta bilen upp, men det är liksom vägen som är mödan värd).
I Vallåkra, bara några kilometer söder om Helsinborg, förvaltas ömsint ett svenskt kulturarv. Sedan 1864 har det här hämtats lera från den egna tomten för att sedan skapa de mest fantastiska brunskimrande krukor, fat, tallrikar, skålar, krus och koppar. Vart och ett av godsen är sig själv unikt, de är alla drejade för hand och signerade av fabrikens drejare för att slutligen brännas i den stora kolugnen mitt i huset.
Två fucking airplanes, en golvad kvinna och en faluröd italiensk kåk.
Några mil söder om Jönköping längs E4:an, ligger konst- och designmuseet Vandalorum i lilla Värnamo. Här fick för tjugofem år sedan möbelproducenten Sven Lundh (Källemo) idén till ett museum. Sen tog det sina modiga år av vindlande turer med finansiärer, kritikers förfasande, statligta kulturpengar och såklart ett gäng eldsjälars aldrig sinande engagemang och drivkraft – innan så museet äntligen kunde öppnas förra sommaren.
Och i horisonten anas silhuetterna av både Turning Torso och Øresundsbron. En liten bit norrut längs kusten från Malmö ligger en av Sveriges längsta badbryggor med tillhörande kallbadhus och restaurang. Bjärreds Saltsjöbad stod klart 2004 med Oliver Lühr som ansvarig arkitekt. Och ja, det finns en anledning till att bryggan är en halv kilometer rakt ut i vattnet. Det är långgrunt – mycket långgrunt för att vara exakt.
Historiens vingslag omsluter slingrande kullerstensgator med namn som Köpmangatan, Tyska Stallplan, Prästgatan, Mårten Trotzigs gränd, Bollhusgränd, Trångsund, Brända tomten, Didrik Ficks gränd, Tyska Brinken, Österlånggatan, Drakens gränd, Södra Bankogränd och Skeppsbron.
Nästan hundra hektar naturreservat – mitt i centrala stor-stockholm. Judarskogen är som en klorofyllstinn lunga för naturtörstande västerortsbor. Här finns allt från salamanderdammar, Mattisskogsmiljöer, De Geermoräner, öppna ängar och i mitten av allt en sjö.
Saker är sannerligen inte alltid vad de ger sken av att vara.
Bakom denna något skamfilade fasad döljer sig sedan tio år tillbaka en riktig pralin. Mellan Eslöv och Höör och mitt i hjärtat av Skåne, finns lilla Billinge. Här finns en väg, några hus, en antikaffär, ett spettekaksbageri och mitt i korsningen... ett konditori. Det här är dock inget vanligt konditori.
En halvtimmes bilfärd från vår kungliga hufvudstad har året stannat vid 1975. Vi som växte upp med hälsosamma fikonbullar, vegetariska korvar, det stora kollektivet, kampsånger från Nicaragua och egenodlade grödor till långsamhetens lov – vi känner att vi äntligen har hittat hem igen.
Betong, grus, sten och ett mäktigt rosaskimrande ljus.Fabriken Furillen är hotell, restaurang, några eremitkojor och en kulturkub. Ta sikte på Lärbro på nordöstra sidan av öjn – och följ sedan de minimalt tydliga skyltarna.