Måndag 9 maj 2011
Långsamhetens lov, söder om Marsala.
Inte en Bamseklubb i sikte. På Siciliens västkust, lite drygt en timmes bilfärd söder om Trapani, ligger gården Baglio Spano. Här händer det inte mycket.
De första dagarna känns lite obekväma, du bläddrar frenetiskt i guideböckerna, inser att det faktiskt finns hur mycket som helst att företa dig (om du nu skulle vilja). Både Erice och Segesta ligger i närheten, de egadiska öarna inom segelbåtsavstånd och Cosa Nostras Corleone inte så långt borta, där uppe i bergen.
På morgonen tassar du ut till frukosten vid citronlunden i dina flipflops, blir serverad nybakade varma sockerkringlor, hemmalagad marmelad, spännande ostar, korv, skinka, frukt, yoghurt och perfekt capuccino. Tar bilen och åker de få kilometrarna på grusvägarna kantade av vinrankor, ner till stranden. Blir tilldelad din solstol på lilla tavernan och strandbaren. Det är samma musik som spelas i högtalarna idag igen. Ägaren frågar vad du vill äta, innan han ger sig ut med båten. Kanske blir dagens lunch en pasta med nyfångade skaldjur och tomatsås. Eller så blir det bläckfisk, eller någon firre med mycket ben i. Till efterrätt blir det en granita – idag igen.
När skinnet börjar ömma, tar du bilen hemåt. Sätter dig på innergården, blir serverad en flaska av husets egna viner från Tenute Montalto, sätter tänderna i Giglios pizzabitar och lyssnar på värmen. På kvällen blir middagen tillagad över knastrande öppen eld ute på gården, och ytterligare några flaskor vin plockas fram. Vid midnatt vandrar du tillbaka till ditt rum i dina flipflops.
Och nästa dag blir ungefär samma, och nästa dag, och nästa dag...
Alessandra Amoroso: Da Qui (2009)