Lördag 4 november 2017

En matresa till tanterna i Rom.

Sedan en ganska lång tid tillbaka har jag haft en långhelg i oktober rödmarkerad i min almanacka utan att ha någon som helst susning om vad som var i görningen. Jag har haft mina aningar om att det på något sätt skulle kunna hänga ihop med en stundande jämn födelsedag, men inte mer än så...

Man kan ju säga att jag blev ordentligt överraskad. För, det hela visade sig vara en fantastiskt fin present från min mamma i form av en lika fantastisk resa till Rom. Så, väskan packades och jag styrde kosan mot Instituto Orsoline på Via Dandolo. Till de äppelkindade, fnittrigt frågvisa gamla nunnorna i deras hus i Trastevere – för där skulle jag bo under resan.

Vår frukost serverades hemma hos Paola i hennes fina lägenhet med utsikt över Piazza di San Cosimato. Färsk ricotta med söt kaki, goda hårdostar, färskpressad apelsinjuice, ljuvligt fluffigt bröd, de sötaste små vindruvor och smakrika klementiner, len yoghurt och stora koppar starkt kaffe.  Lägenhetens stora fönster stod vidöppna ut mot piazzans sorl och sensommarvärmen letade sig långt in i våra nordiska hjärtan, svältfödda på sommarkänsla. 

Dagarna fylldes med utflykter och promenader. Vi besökte ostaffärer, bagerier, delikatess-butiker och i bästa charkuteributiken blev vi serverade en stående lunch med ljummen porchetta på nybakad olivoljeindränkt focaccia, sammetslent vin, de där goda oliverna med sting i och griskinden, denna magiska lufttorkade guanciale. En morgon åkte vi spårvagnen ut till matmarknaden vid Piazza San Giovanni di Dio och handlade med oss färska valnötter, saltrostade mandlar, vita kastanjer, små soltorkade körsbärstomater, oliver, rostfria finurliga köksgeråd till nya gasspisen och pinjenötter med så mycket smak att man inser att man aldrig mer kommer att vilja köpa en 'vanlig' påse pinjenötter igen. En av dagarna dukades det upp lunch på Paolas takterrass så där satt vi i allihop i trettio graders värme, njöt av solen, samtalen och maten med hela Rom framför oss. 

På kvällarna gick vi på vindande kullerstensgator i Trasteveres mörker till tanterna på middag, och de öppnade upp sina hem för oss. Det dukades med de finaste handbroderade servetter på långa bord i små vardagsrum, väggarna var fyllda med minnen från generationers liv och allt sällskapades av berättelser från både förr och nu. Vi fick lära oss hur man gör en perfekt cacio e pepe, vad som gör en bucatini all'amatriciata så speciell nuförtiden, hur tomatsåsen blir så där extra fyllig, vad man ska göra med ärtorna för att de ska behålla sin smak när man kokar dom, hur kycklingen kan bli så där extra god och fyllig när den tillagas och framförallt insåg vi alla att det handlar inte det minsta om att man måste ha ett stort och flådigt kök för att kunna leverera magisk mat till ett stort gäng människor. Det handlar om något helt annat; gedigen kunskap, hög kvalité på råvaror och att inte klydda till det så fasligt mycket. Hantverk när det är som bäst – helt enkelt. 

På söndagen åkte vi ut på landet till torghandlaren Merys gård. Där var det riggat med långbord, stora presenningar spända som skydd mot eventuellt ruskväder, smörsångare med gigantiskt sånghäfte, keyboard och feta högtalare. Mellan regnskurarna tillverkade vi pasta, friterade zucchiniblommor, lyssnade på skönsång, grillade pizza med lök och potatis, gick rundor på kullarna och fick ta del av alla deras odlingar, åt rosmarinkryddat lamm med rostad potatis och sörplade hemmagjort rött frissigt vin. Efter ett tag blev det än mer sång och allsång (och dans för de modiga), och sen ännu mer dans och (all-)sång och ännu mer skratt, fniss och underbar mat. Och sen, när vi trodde att vi inte skulle orka mer, då kom det ut stora fat med de frasigaste frukt- och bärpajer och sen var vi helt enkelt tvungna att som på rad likt vaggande pingviner gå vägen fram och tillbaka utanför huset för att inte helt hamna i både mat- och upplevelsekoma innan vi med blossande kinder stuvades in i bilarna och skjutsades tillbaka till staden igen.

Vilken fantastiskt resa! Tack snälla mamma och tack Sanna & Paola för det här, det kommer jag leva på länge. Kram på er.
 

Nyfiken på resan? Här finns mer att läsa: www.sannasitalien.se 

Nyfiken på några recept? (det kommer snart ett gäng här på bloggen)

Giorgia: Pregherò (2013)