Det blå huset vid bergets kant.

Det här huset har jag drömt om att resa till i nästan tio år. Jag har haft det bokmärkt i min dator, tittat på det emellanåt, längtat lite, planerat lite. Och mannen min har bara rynkat på näsan. Sommarsemester ska enligt honom tillbringas vid havet, i en solstol – basta. I år lyckades jag dock övertala honom till att prova åtminstone en ynka sommarvecka i italienska alperna.

Vi har en liten komplicerad historia med just de här bergen. Den innehåller ofantliga mängder kärlek, men också en gräsligt stor portion av både förtvivlan och skräck (och om det kan du läsa lite här). Och nu är vi alltså tillbaka, om än på andra sidan. Och det är sommar, inte vinter den här gången.

Och vilket ställe vi kom till! Det spelade liksom ingen roll att det regnade och åskade nästan hela veckan, att den enda restaurangen i byn hade semesterstängt just när vi var där, att det var minusgrader i floden, att grannens hund höll på att skrämma livet ur oss en mörk kväll, att kyrkklockorna gick fullständigt bananas på söndagmorgonen (och alla andra morgonar också kändes det som) eller att myggen var små, många och hysteriskt ettriga. Hit vill vi åka tillbaka igen, och igen. 

Casa Azzurra ligger i den lilla bergsbyn Canova, strax nedanför Oira i Valle Ossola. Hit kommer du antingen med bil över fantastiska Simplonpasset från Schweiz eller de tolv milen nordväst om Milano. Byn består av en handfull gamla stenhus med vackra tak av granit, och ligger precis nedanför vägen som slingrar sig in i dalen mot Formazza.

Här finns en kyrka, lite vindruvsrankor, en bar, en restaurang, en liten ostfabrik och en vidunderlig utsikt. Mat handlar du i någon av de närliggande byarna, bästa glassfabriken ligger en kvart norrut. Här finns badvänliga laguner, mjuka stenformationer och iskallt glaciärvatten, oändliga vandringsleder och möjligheter till övernattning i någon rifugio högt uppe i bergen. En timme bort ligger den vackraste av de italienska bergssjöarna, romantiska Lago di Orta.

Här äts det polenta, mortadella, baba och mängder av ost, och vinerna har poetiska namn som Prünent och Cà d' Matè. Och, i restaurangen uppe vid det mäktiga Cascata del Toce serveras jordens räääligaste hemlagade gnocci med brynt smör och salvia – bara en sån sak.

 Lighthouse family: High (1997)