För turturduvor och en och annan liten barnfamilj.

Lite drygt en timmes bilfärd öster om Milano, på västra sidan av Lago di Garda, ligger så Villa Arcadio. Från början ett gammalt 1300-talskloster, som fått fullständigt förfalla i nästan hundra år, tills en italiensk-finsk familj i mitten av 90-talet fick upp ögonen för det. Eller, det var kanske inte så mycket själva ruinen de fick upp ögonen för, utan den hisnande utsikten som nog måste vara en av de vackraste att uppbringa kring sjön. De slog till, köpte klosterruin med tillhörande mark och höll på i lite drygt tio år med att restaurera och renovera innan så hotellet äntligen kunde slå upp portarna för sina första gäster.

Det här är lyx, fast av det mer lågmälda slaget. Elegant, stilsäkert, vänligt och inte en prålig guldkran så långt ögat når (dock ett gäng rysligt fula gula dynor till solstolarna, men det är nog bara en tillfällig liten formsvacka :-).

Hit åker du med någon du tycker väldigt mycket om. Njuter av storslagna vyer under flämtande kulörta lyktor, sörplar Spritz vid poolkanten, tar en sakta eftermiddagspromenad ner till det glaciärturkosa vattnet för ett dopp, slår på stort och bokar in en tur med hotellets Riva, flankerar strandpromenaden i Salò och äter magisk glass, trycker näsan mot de fina affärernas skyltfönster eller tar bilen och besöker någon av vingårdarna uppe på kullarna för att prova det lokala rosévinet Chiaretto.

Eller, så ligger du helt enkelt kvar där vid poolkanten, dinglar med benen och sippar på ytterligare en Spritz. När solen går ner bakom olivträden förflyttar du dig till en fin middag på terassen, och låter den svala vinden från bergen lindra hettan på dina solbrända kinder. 

 Nino Rota: La dolce vita (1960)