Tisdag 19 februari 2013
Berättelsen om hur en Jaguar blev en Punto.
Första gången jag smakade shortbreads var för en herrans massa år sedan under en bilfärd i ett dimmigt Skottland. Jag var då så där rödblossigt nyförälskad, och kände att det var av yttersta vikt att jag framstod i så god dager det någonsin gick. Jag hade således lyckats klura ut en väldigt bra plan för just det. Från mycket tillförlitliga källor hade jag nämligen fått veta att mitt resesällskaps största dröm var att någon gång få ratta en gammal Jaguar längs slingriga vägar över de skottska hedarna. Så, det där skulle jag väl kunna fixa.
Men det var visst inte så lätt. Det blev helt enkelt till ett jädrans projekt och förutom att involvera hyrbilsfirmor, involverades även deras personals affärsbekanta och sedan även vänkretsen. Jaguaren var funnen, självrisken satt till ett så svindlande belopp att jag höll på att få akut andnöd, men det var det värt. Bilen skulle jag få hämta ut på flygplatsen och i mitt huvud byggde jag upp hela scenariot framför mig. Jag skulle lite så där obesvärat vifta med nycklarna och slänga över dem till honom och låtsas som att det var vilka hyrbilsnycklar som helst. Och sen, sen skulle jag bara se reaktionen när han såg b-i-l-e-n.
Nu gick det då inte riktigt som jag hade tänkt mig... Det gick åt skogen redan när jag fick bilnycklarna. Det var nycklar till en Mercedes. Nu är det är väl inget fel på just den bilen, men precis då var det väldigt fel. Jag puffade tillbaka nycklarna över disken och meddelade personalen att nu hade det nog allt blivit lite galet. Hon tittade frågande på mig och konstaterade släpigt att "Vi fick inte tag på Jaguaren så vi fixade den här limousinen istället. Den är ju mycket finare, och dyrare, så det här är ju ett mycket bättre erbjudande". Jag kände tårar svämma över och ilska puffa som små vita moln ut ur öronen. Tycker de alltså att vi skulle köra omkring i en svart, stor, tung, åbäkig limousin med skottsäkra, mörktonade rutor genom detta vackra landskap?!?!? Tydligen.
Och där någonstans brast det. Jag förvandlas plötsligt till en snorig barnunge och rusade med Lille Skutt-sprutande tårar bort till mitt resesällskap och hulkade fram att det fiiiiiiiinns ingen Jaguaaaaar till dig, buhuuuuu!!!! Och mitt resesällskap såg ärligt talat helt vettskrämd ut. Var detta hennes riktiga jag som plötsligt visade sig?! Kunde hon bli så här ofta?! Och, vad farao svamlade hon om?
Vi lämnade artigt men väldigt bestämt tillbaka nycklarna till Mercan, och kvitterade istället ut nycklar till en ståndsmässigt turkos liten näpen... Fiat Punto.
Det var således de här kakorna som jag så frenetiskt satt och tuggade i mig i den där turkosa lilla saken, när dimman låg som allra tätast över Isle of Skye. Receptet nedan är dock inte på traditionella Scottish Shortbread, jag har tagit mig fräckheten att lägga till både lite honung, vanilj och citronzest vilket gör att de också blir mörkare i färgen än vad de brukar vara.
Och den här resan, den gjorde vi om när mannen fyllde 50 – och då, då körde han runt i en Jaguar. Här finns den berättelsen.
RECEPT: SOFIJA TOREBO STRINDLUND
Det här behöver du (blir ca. 15 bitar):
170 gr smör
1 dl strösocker
1 ägg (både gula och vita)
4 dl vetemjöl
1 tsk vaniljpulver
1 rågad msk flytande honung
zest från en citron (välj gärna ekologisk, så slipper du få i dig onödiga gifter)
Tillbehör:
1 ugnsfast form (ca. 20x20 cm)
strösocker (enligt traditionen) eller florsocker (antagligen ett helgerån...) som dekor
Så här gör du:
Sätt ugnen på 180°. Dela smöret i småbitar och lägg i en bunke tillsammans med strösocker och vaniljpulver. Blanda ihop väl tills det blir ett ljustt fluff. Häll ner äggula (spara äggvitan, den ska användas strax!), citronzest och den flytande honungen och blanda runt ordentligt. Sikta till sist i mjölet och blanda, blanda, blanda. Knåda gärna degen en extra stund, så blir kakorna ännu sprödare.
Smöra formen och tryck ner degen jämnt. Pensla lite med äggvitan, det ger kakan en frasig yta. Ställ in i ugnen ca. 50 minuter och titta till den med jämna mellanrum. Den ska bli brun, men inte bränd. Ta ut kakan, låt svalna en smula innan du skär den i lagom stora bitar. Puffa över lite socker om du vill, och servera med en rykande kopp av ditt favoritte.
Citizen King: Better days (1999)
