Osannolik kombination att testa smaksinnena med.

Middagen var nästan över och i taket snurrade ihärdigt fläktar stora som tefat. Rangliga plaststolar hade skapat kasslerliknande mönster på baksidan av låren och smäktande ballader dånade ut från den lilla rassliga högtalaren borta i hörnet. Syrsorna gnisslade bedövande i bakgrunden. Det var varmt, kvavt och klibbigt och vi var långt ute på vischan i en liten by i Italien. Restaurangens ägare kom ut med vars en liten assiett, och ett snett leende på läpparna. – Prova det här! Ni kan aldrig gissa vad det är.

Vi tog vars en sked och ett djupt andetag. Är det... grädde? Glass... med... kolasås?! Men, det är ju lite salt?! Eller, nu vet jag. Kanske mascapone och honung?! Hjälp?! Men, det är ju så gott! När vi fick berättat vad det var, utgick vi ifrån att han drog värsta pennan med oss okunniga svenskar, så vi bara log, betalade, tackade för oss, och gick ut i mörkret. Väl hemma igen var vi tvungna att prova det själva. Och jo, han hade så klart rätt. Det var bara det där. 

En liten rekommendation på vägen är att det räcker gott och väl med en kula glass per person, annars kan det lätt bli lite för mäktigt. Sen är valet av olivolja fullständigt avgörande. Det måste vara en sort som inte är allt för robust i smaken, och inte heller för gräsig. Helst en finare olja med mjuk och rund smak. Och, det är alltid lika kul att servera utan att berätta vad det är. Om inte annat för att se sig själv i sina gästers ansiktsuttryck.

Det här behöver du till en portion:
1 kula av din godaste vaniljglass
lite olivolja att ringla över
1 nypa flingsalt
(samt några rostade mandelflarn, om du känner att du måste piffa lite) 
 

En sockerstinn espresso passar som bäst att dricka till. Vill du ha något med bubblor i får det allt bli något så otrendigt som lite Asti Cinzano.

 Eroz Ramazzotti: L'aurora (1996)