Söndag 21 augusti 2016
80-talet knackar på, och säger ett nostalgiskt hej.
Någon gång där i slutet på 80-talet skulle jag försöka imponera på en människa jag var lite sådär småkär i. Jag packade en hel korg med ingredienser, knackade på och erbjöd mig att svänga ihop en middag i vederbörandes ytte-pytte-lilla kök.
Efterrätten var just en Gino – fast i originaluppsättningen banan, kiwi och jordgubbar. Inte fasen vet jag om mitt tilltag var så där jättelyckat, eller om det ens blev så gott – men, värt ett försök var det iallafall.
Och nu, en sisådär trettio år senare, sitter jag i Italien på sommarlov med familjen och har lovat the locals att jag ska fixa middagen för kvällen... och börjar onekligen få en smula panik. För, vad i hela fridens bjuder man ett gäng italienare på? Och då poppade helt plötsligt Gino upp i min hjärna, antagligen mest för att jag tyckte att namnet ju var lite kul; en svensk efterrätt med ett italienskt namn och som inte har någon som helst anknytning till Italien (utan istället till en kock på en restaurang som heter PA & Co i Stockholm, men det är ju en helt annan historia).
Jag valde sensommarfrukter och bär istället för det traditionella receptet, flörtade lite med italienarna och strödde flagad mandel över också, och det visade sig bli hur bra som helst.
Ciao e benvenuto in Italia, Gino!
Det här behöver du:
persika, nektarin, plommon, körsbär, aprikos, hallon och mullbär (får du inte tag på mullbär, går det såklart lika bra med björnbär eller blåbär)
citron
vit choklad
ev. flagad mandel
vaniljglass
Så här gör du:
Sätt ugnen på 150°. Smörj en ugnsfast form. Skölj och skär frukter och bär i lagom stora bitar. Lägg ner i den ugnsfasta formen. Pressa över citronsaft, hacka chokladen grovt och strössla över rikligt, toppa med ett gäng mandelflarn.
Sätt in i ugnen och låt stå tills chokladen har smält och frukten har blivit mjuk (tar ungefär 15-20 minuter). Höj temperaturen på ugnen och låt chokladen få lite fin färg någon minut – men se upp så det inte bränner vid! Ta ut formen ur ugnen, lägg på en klick vaniljglass och servera bums.
Jevetta Steele: Calling You (1988)